plugg = misär

Det är dagens sanning! Alltid när jag ska plugga så växer sig dammråttorna dubbelt så stora. Snart vågar jag banne mig inte ge mig på dem.

Har nu suttit konstant i en vecka och pluggat. Jag har det nu utskrivet bredvid mig och det känns bra. Har en handledning imorgon, jag håller tummarna för att hon gillar det jag gjort och inte kastar det i havet utanför skolan. Jag kan verkligen se det framför mig, Catherin rycker tag i arbetet och kastar sig ut genom dörren och ut i korridoren. Jag springer efter och ropar medans utbytesstudenterna tittar förvirrat efter oss. Catherin åker på ledstången ner mot biblioteket, springer tio varv i snurrdörren och ut och ner till bryggan där hon står och håller mitt arbete över kanten och väntar på att jag ska komma ikapp. När jag sprungit till trappan ner mot biblioteket tappar jag snusdosan så den rullar iväg stannar jag upp och letar reda på den. Hittar en fin affisch på väggen och står o läser lite, går mot caféterian för att ta mig nåt att äta, har totalt glömt bort vad jag höll på med. Inte ett helt osannolikt scenarium faktiskt.

Men jag måste se ut som ett jäkla fån när jag sitter och pluggar något viktigt. Jag är så orutinerad att det inte finns! Skriver två meningar, reser mig och går ett varv i lägenheten, dricker lite vatten, diskar om det finns nåt, bäddar sängen, sätter mig vid datorn, skriver två meningar, råkar surfa ut på internet en sväng, fastnar i en tråd på flashback, leker oprah och skriver några hjälpande (?) ord, ringer Erik och stör honom på jobbet (det får man som flickvän), reser mig och går en runda till, börjar helt plötsligt rengöra sminkpenslar och sånt!?, helt plötsligt har hela dagen gått och jag känner mig jätteduktig att jag har pluggat hela dagen!

Jag lovar, jag ska bli mer duktig på att uppdatera denna prylen! :)