Ibland kan jag inte förstå hur jag står ut med mig själv. Jag är nog den mest naiva och klumpiga idiot som någonsin andats på denna planet.
Det har aldrig funnits någonting som framkallat mer ångest hos mig än pengar. Så man kan väl säga att man levt 3 år med ständig ångest. Det är absolut inte lätt att leva på existensminimum.
Jag var 100% säker att det skulle ramla ner en slant på kontot i slutet av Maj. Tills jag för en stund sedan var duktig och rensade bland en massa papper och ett csn-beslut ramlade fram. Det ska med andra ord ramla ner 5000:- i slutet av april. Det betyder att sista hyran betalas med dom pengarna vilket lämnar mig med en summa på 1000:- att försöka överleva på tills gud vet när.
Jag kan nog inte med ord beskriva den ångesten som nu gnager sig i mitt bröst. En känsla av hopplöshet blandat med uppgivenhet.
Som liten längtar man till vuxenlivet. Nu önskar jag att jag var fem år igen och sitter i sandlådan och bygger vägar till mina bilar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag kan inte annat än hålla med... CSN och deras halva jävla bidrag går mig på nerverna. Vettefan hur man ska klara sig till den 27:e juli då den första lönen trillar in...
Ska du jobba i Ljusdal i sommar förresten?
Japp jag kommer att jobba i Ljusdal. Har en heltid i Juli och resten får jag typ jobba extra på andra ställen :/ känns lite drygt, men vad gör man inte för att flytta hem?
man ska visst de få pengar i maj!? annars kan jag säga att jag bara ha 0kr att leva på tills gud vet när :S
Jag slutar officiellt skolan den 9:e maj. Så det är därför jag får mycket mindre än andra som slutar i juni :(
Skicka en kommentar