Klädpanik

Det kanske är så att jag ska på 50-årskalas med Eriks familj..
Det är läskigt i sig, men igårkväll fick jag panik, VAD SKA JAG HA PÅ MIG?!
Jag har ingen aning om vilken "dresscode" det är, och det är inte ofta jag oroar mig för nåt sånt här.

Men, jag tog ett stordyk ner i min garderob. Där hittade jag enbart huvtröjor, t-shirts, långa linnen och jeans. Det har jag ju alltid på mig!

Jag äger 3 klänningar och jag känner inte att någon av dem skulle passa, jag vill ha nåt stilrent och inte allt för utstickande. Så jag tog plan B och letade i den stora svarta sopsäcken där jag lagt kläder som jag inte använder längre. Jag hittade en svart blus, någon storlek för stor men snygg. En beige kjol som räcker nedanför knäna med slits (Heter det så?) också för stor. Jag tror jag använde den kjolen skolavslutningen i första ring senast. Men iaf, provade detta ihop med ett svart bälte. VOILÁ. Jag tror faktiskt jag har lyckats att se normal och sofistikerad ut. Jag måste erkänna att jag har en liten fetish att se riktigt jäkla uppklädd ut ibland. Riktigt skön känsla må jag säga.
Men att se ut så jämt är inte riktigt jag.

Så nu tror jag att klädproblemet är löst. Nu är det bara nervositeten för att kunna uppföra mig som är kvar. Att inte dricka för mycket vin och börja sluddra, att inte mitt i middagen resa mig upp och börja sjunga "inatt jag drömde" eller att sitta och förvänta mig något spex.

Jag kan säga att jag tycker det åtminstone är skönt att jag känner värdfamiljen lite grann, de vet vem jag är iaf.